Att köra bil i NZ

Den stora skillnaden med att köra bil i Nya Zeeland var nog först att de hade vänstertrafik. Men nu efter att ha kört nästan mer vänstertrafik än högertrafik i mitt liv så känns tanken på högertrafik jättekonstig. Men det kryllar även av små skillnader här, och sånt tycker jag är väldigt intressant.

Tidigare körde jag en kombi här, men dess “Skattemärke” har gått ut så den måste “besiktigas”, så jag kör min kusin Chris bil. Speciellt med den är att det är en automat, vilket känns lite speciellt att köra med. Jag vill växla själv hela tiden, speciellt då automaten tycks välja för hög eller låg växel.

Besiktning här görs inte som i Sverige. Har för mig Hans sa att det bara tar ungefär fem minuter, och man gör det en gång per år. Det är inte så noga här.

Nu kan jag minnas fel av vad Hans berättat men har för mig det är såhär: Man får börja övningsköra som 15-åring här, och har rätt att få sitt körkort som 16-åring. Man måste dock i ett år enbart köra själv, det är alltså olagligt att skjutsa någon. Detta tror jag är en riktigt bra idé. Det är dock på gång att höja alla åldersgränserna med ett år på grund av alla singelolyckor med ynglingar.

Nästan oavsett vart jag ska ta mig här i NZ så tar jag mig först ut till motorvägen. Där går det i 100 kilometer i timman. Och plötsligt stoppas man av en ljusövervakad korsning. Efter det stoppas man av ett par ihopsatta rondeller. Tror rondeller inte finns i Sverige på annat än 50-vägar, och inte rödljus heller för den delen? Förresten blinkar man här både in och ut ur rondeller, hemma ska man bara blinka ut.

Precis som i England, Australien, och flera andra ställen, så lyser gatorna när man åker på natten. Något kallat för “Cat eyes” finns nerstoppade i vägen med ungefär en meters avstånd. Det är små metallhöljen med reflexer i som lyser gult, vitt, eller rött (rött vid vägkanten).

Att köra natt här är lite intressant. För de lyser inte upp vägarna här som hemma. Så att susa fram i 100 på en helt mörk väg är inga konstigheter. Och jag vet inte om jag ser helt fel men det verkar som att använda helljus är extremt sällsynt, bara jag som gör det. För att röra till det hela ännu mer så använder ingen reflexer här, så man ser inte människor som är ute och går förrän de är bara nån meter framför en. Det är oerhört obehagligt.

Cykeltrafiken är nästan helt obefintlig här. Ska man cykla får man nämligen ta sig ut på motorvägen och dela rondell med bilarna. Man kör då på kanten där en speciell cykelbana är utritad. Men den är verkligen inte bred, och den är inte avskiljd från bilvägen med någon kant eller så. Nog för att jag toksaknar att cykla men jag kommer nog inte sätta mig på en cykel här ;P

I Auckland så såg jag en grej på trafikljusen som jag även såg i Peking – nedräknare till när de ändras. Så man vet exakt hur lång tid man som fotgängare har på sig att korsa gatan. I Auckland har de även som i Tokyo så att hela korsningen stängs ner så att man kan korsa den åt viket håll man vill, även diagonalt. Att korsa gatorna diagonalt är sådär oväntat bekvämt att man nästan önskar att man inte skämts bort med det =)

När jag rullar in bilen på en bensinstation så är det inte ovanligt att det står någon vid pumpen och frågar “How much?”. Så man säger bara hur mycket man vill ha i liter eller dollar och går sen in och betalar så sköter dom tankningen åt dig. En liter bensin här kostar så klart olika på olika ställen, men sist jag tankade på Shell så gav jag 1.729 dollar per liter (ungefär 8-9 kronor). Även i Australien anger de i tiondels cent, tror de gör samma sak i USA och England.

En sista detalj är den allmänna vägsäkerheten. När jag kör ut från Whitby så kör jag först en extremt slingrig väg längs vattnet. Vyn där är så klart sagolikt vacker, men vägen är förrädisk. Man får köra i 80, men jag kommer sällan upp över 60. Och trots knivskarpa kurvor så finns det inte alltid skyddsräcken ut till vattnet. Marita säger att de fiskar upp bilar ur vattnet lite då och då.

Just ja, inte att glömma: de har högerregel här, trots att det är vänstertrafik. Sug på den ni =)